pousetteochvis

I dag har den smugit sig på, den där känslan av att sommaren håller på att rinna ut. Det är mörkare på kvällarna, luften är lite kyligare och regnet har en annan lukt. Det doftar höst. Och det känns faktiskt inte alls hemskt. Det har varit en fantastisk sommar och jag har varit väldigt prioriterad med all min lediga tid. Egypten, midsommar i Skebo, Skåne, en massa trevligt umgänge med fina vänner och familj. Och så solen, som har varit extra vänlig den här sommaren. Så jag tänker faktiskt njuta lite av hösten nu. Och lägga sommaren i en väldigt fin minnesask.

Men än återstår det ett par riktigt härliga sommarsaker. På lördag gifter sig älskade Fatima med sin stora kärlek Magnus. Det kommer att bli en magisk dag och en grym fest, det vet jag. Och sen på söndag ska bästa Nyåkers Lisa och jag fira av sommaren på riktigt, med Winnerbäck-konsert i Långholmsparken. Vi ska stå där och skråla med i ”Hugger i sten” och vara Sundsvalls-nostalgiska. Jag ska fälla en tår till ”Om du lämnade mig nu” och ”Elegi”. Jag ska som vanligt hoppas att han spelar ”Mareld”, men det gör han nästan aldrig. Ett killgäng kommer att skrika efter ”Fånga en fjäril”. Småtjejerna ska skrika sig hesa till ”Kom änglar”.

En riktig med Lasse är ”Jag har väntat på ett regn”. Minns så väl när jag och Jocke var och lyssnade på första uppspelningen av ”Daugava” i en biosalong på Filmhuset. Vi satt där i varsin biostol, det spöregnade ute, och vi stirrade på lite bilder på en bioduk och lyssnade på den där svarta, men fantastiska skivan. En av hans bästa. Klicka här, så kan du se en grym liveversion från den magiska turnéavslutningen på Hovet i vintras (filmen längst ner). Jag var där med maken och till och med han blev lite såld på Lasse.

Den här tycker jag också väldigt mycket om (”Jag är hos dig igen”). Den spelar han antagligen på söndag. Han har i alla fall gjort det tidigare i sommar, i en flera låtar lång, akustisk början av konserten, med bara Lasse på scen. Vilket förstås låter helt underbart.