Ni vet i Schyfferts ”The 9o:s show”, när han pratar om att alla har en period i livet som man liksom stannar vid. Den här bilden påminner om en så’n tid. Det hade varit härligt att få ha stannat kvar här lite längre.
Lisa och jag var sambos i Sickla, Emilie hade flyttat till Norrköping men var ofta här och hälsade på oss, och vi hos henne. Vi hade fått roliga jobb och det kändes som vi hade en massa skojiga saker framför oss. Vi hade varandra och gjorde det mesta ihop. Vi kallade oss för KEL och LEK-kollektivet (Kicki, Emilie, Lisa), reste till Bali och Vietnam och hade en massa roliga fester hemma hos oss i Sickla. Tror att bilden är tagen på en av festerna, för typ tio år sedan.
På många sätt har vi det säkert bättre nu, men det här var en bra tid i livet.
Tack finaste Lisa & Emilie, för att ni finns. Och för att jag fick den där tiden med er.
Exakt så, finaste finaste vännen!
Eller så kan man ju också säga:
Men du, hade vi inte kulare föörut.
Jadu. Det var fina tider det där. Och fina tjejer.
Vicka UNGA sniggingar
Jag blir glad bara jag tänker på er tre tillsammans. Glada kvittrande goda goda vänner. Värdefullt!
Bonus minns också och instämmer.
Kramar till alla tre
Tack själv finaste vännen! Jag håller med, det var en fantastisk tid. Och jag är väldigt glad att jag fick leva den med dig och Lisa. Kanske dags för en tillbakablickskväll? Laga halloumi med potatis, äpple, rödlök och körsbärstomater eller någon annan 90-talsfavorit, kolla på kort och spisa gamla plattor…
Stora kramar!