Egentligen försöker jag bara låtsas om som om det inte har hänt. Att jag inte var i Göteborg i lördags. Har plågat mig själv med att youtube-surfa på alla suddiga, hoppiga filmer från konserten, och då blir det förstås ännu värre.
Ni som möjligtvis missade Markus fantastiska recension från i går. Så här slutade den:
”Och jag vet inte … Ni som var där i kväll… Spara de ögonblicken – och alla andra som jag inte har plats att beskriva – på en plats som ingen annan kommer åt. Lås in dem i hjärtat. Var rädd om nyckeln. Ni kommer aldrig att få se dess like igen.”
Här är i alla fall låten som startade alltihopa i maj för tio år sedan. Tror inte nåt har knockat mig på samma sätt sedan dess.
Herregud, tänk att man/vi/jag missade den där konserten. Att lyssna igenom skivan igen hemma efter att ha läst Markus – blev så grymt sugen – var liksom inte samma sak.