Man måste trots allt ställa sig några frågor efter konserten för Daniel & Victoria.
Den första frågan är förstås hur i hela världen dom kunde släpa dit Magnus Uggla? Varför sjöng inte Helene Sjöholm ”You are my man”? Var inte Salem al Fakirs låt usel? Varför var snacket på svenska, var inte det lite oartigt mot alla utländska gäster? Varför måste det alltid vara så mycket usel musik på en sån här konsert – som The real group – det uslaste av usla? Hade inte Peter Jöback en märklig, fluffig frisyr? Är inte Malena Ernman bara konstig? Var den där gummikvinnan verkligen så fantastisk? Var fanns Björn & Benny när man behövde dem som mest?
Men den stora frågan är ändå hur de kunde låta Lisa Nilsson spöka ut sig i konstiga kläder och under ett obegripligt paraply förstöra Kents fantastiska ”Utan dina andetag”? Varför gjorde hon inte ”Himlen runt hörnet” i stället?
Victoria & Daniel log och såg förstås glada och hovsamma ut hela tiden. Och gladast blev dom över Roxette.
Kungen var också nöjd, liksom Bröli och de andra kungabratsen.
Bäst var Sarah Dawn Finer, och såklart de där två barnen som sjöng till Daniel & Victoria på slutet. Då sprutade i alla fall tårarna på mig.
Kom in först med Roxette, och finalen den var fin. Grät så klart tillsammans med drottningen när barnen sjöng solo.