Det är ju helt fel landskap för oss det här, varken Roslagen (som visserligen inte ens är ett landskap) eller Gästrikland, men låten har fastnat i skallen efter helgen. Min fina syster Anna gillar också Tomas Andersson Wij, och den här tycker vi särskilt mycket om. Vi plågade midsommarsällskapet med en egen version igår, med syrran på gitarr, men vi var förstås inte i närheten av originalet. Och då är ändå min syster bra på gitarr, på riktigt.
Inga kommentarer ↓
Inga kommentarer hittills...Skriv gärna en kommentar här.