För tio år sen släpptes hans första skiva. Nu kommer hans sjätte, exakt tio år senare. Och det är fortfarande lika berusande och omtumlande med den här mannen. Det finns de som kan beskriva Håkan Hellströms musik mycket bättre än jag, så jag tänker inte försöka. Jag nöjer mig med att njuta.
Det är lätt att tänka att livet var lättare då, för tio år sedan. Att allt har blivit svårare och mer komplicerat. Men det har förstås blivit bättre också, mycket bättre. Och så fortsätter han tack och lov att göra nya låtar, som den här, och det är lika tröstande, sorgligt, fantastiskt och fruktansvärt bra hur många år äldre jag än blir.
Inga kommentarer ↓
Inga kommentarer hittills...Skriv gärna en kommentar här.