Och så kyssen, Bjurmans kyss. Den som säger allt om hur älskad Håkan Hellström var precis just då.
Den där tiden, då för tio år sedan, är en sån där stanna-tiden-tid, som jag ibland kan önska mig tillbaka till. Allt var enklare då på nåt sätt. Och hela Håkans första skiva var soundtracket till hela det livet som pågick då.
Inga kommentarer ↓
Inga kommentarer hittills...Skriv gärna en kommentar här.